det lilla

Allt som är litet och stabilt kan föras samman och bilda något stort. Även om det låter som samma sak, så är det skillnad att säga att allt stort är uppbyggt av små enheter. Att lägga fokus på det lilla, eller det stora. Det är oftast det stora som är det viktiga. Vad dom små enheterna tillsammans kan bilda. Det stora, det synliga. Men med små stabila enheter är det stora inte så viktigt. Det blir något temporärt. Något som kan byggas och byggas om utefter behov. I staden måste dom små enheterna bli starkare, en stadsdel, ett kvarter, för att forma och omforma staden efter tycke och behov. En stark lokal marknad med lokala produkter gör en plats mindre sårbar i en tid av världslig oro. En avgränsad mindre enhet skapar känsla av samhörighet och blir lättare att påverka för den enskilda individen. En liten stark enhet behöver inte vara en motsats till samarbete. Tvärtom. Titta på cellen och orgnismen.

nature vs. city

nature taking over the city.

a lot more common... the city taking over nature. even the pigs are turning into some grayish half dead material, fed on garbage and dirty water. this is a hillside of lima, inhabited by some 20 000 people, no system for clean water or sewage.

the city is mirrored in the waste

a sleepy old fishing village on the coast of chiclayo. the streets are empty, the waste piled up in little hills around the city as if though it was a part of the natural landscape. like something between a thought and a feverdream.

Obehagliga stadsstrukturer

Att ha med skatteverket att göra kan skapa en stark känsla av att vara med på film eller i en bok. Då tänker jag på filmer som Brazil och böcker som 1984. En struktur som passar i en dystopi nämligen. Administration som inte verkar ha någon mening. Administration och regler som skiftar beroende på vem man är, var man är, när man är och hur man är. En misstänksamhet och en känsla av att något vill gömmas bakom alla papper. Siffror, rutor och spalter. Ja, jag är faktiskt skraj att storebror kommer att bli arg nu när jag skrivit detta.

Ecologi+urbanism+kurbitsistan = ecocurb?

Halva jordens befolkning bor i städer idag. Urbaniseringen ökar och snart kommer de flesta människor att vara stadsbor tror jag. Det ställer höga krav på smarta lösningar av kommunikation, infrastruktur, vatten, energi… och sociala idéeer! Den sociala dimensionen är viktig. Hur gör man något demokratiskt urbant?

En stad borde aldrig få vara färdig, då blir den osynlig, eller till och med död. Den måste befinna sig i ett ofärdigt tillstånd där människors längtan och handlande kan utmana den fysiska gestaltningen. En självorganiserande stad?

Den sociala dimensionen

från ett mellanrum i Kurbitsistan

eller Paris.

stad, plats, ställe

En stad är ett av människor organiserat ställe där huvudnäringen är något annat än jordbruk och där det finns en arbetsdelning. Den mest grundläggande delen i en stad är människorna. Människor interagerar och orienterar sig mot varandra och en fysisk miljö. Människor organiserar, uppehåller, placerar, aktiverar sig. På nya platser eller där något redan är på gång. Det sker i en interaktion mellan människan och den fysiskt byggda miljön. Staden existerar i mellanrummen. Sällan händer samma saker på ett stort öppet fält som på en parkbänk, en lekplats eller i på bussen.

yes in my backyard

Not In My Backyard, NIMBY, is to be opposed to changes in the neighbourhood. the opposite would be to have a positive view towards changes and interactions in the vicinity, YIMBY, Yes In My Backyard.

check out the organization YIMBY:
YIMBY STHLM
YIMBY GBG

EN KURB. I EN SKO. ÅT FRAMTIDEN.

En bok jag läste som liten handlade om ett barn som var ledset och trött för att allt var så grått i staden. Barnet letade rätt på målarfärg och började måla på murarna. Lite ”jag ska måla hela världen lilla mamma”. Då blev barnet glad. Och alla andra i staden också. Eftersom det var en barnbok hade det varit konstig pedagogik om det stod annat. Men om jag skulle skriva om den boken, åt tonåringar och vuxna, och göra den realistisk, då skulle alla i staden bli arga och låsa in den bråkiga ungen på anstalt. Det som är fint i tanken och vi skriver ner i barnböcker är inte okej i verkligheten.

Det finns något mänskligt med att vilja dekorera och göra personligt. Något mänskligt med att vilja arbeta med händerna. Ju färre som får vara med och bestämma desto mindre personlig tillåts den offentliga miljön att vara (eller?). Det bidrar till att den offentliga miljön blir ovälkomnande och inger en känsla av att man inte får lov att vara där. Det kommer att bli lättare och lättare att glasa in de offentliga platserna, att obemärkt göra dem till privata. Man skulle kanske hälla i lite offentlig miljö i en gammal sko och spara åt framtiden, innan det var för sent.

Botad Kromofobi

-El niño de las pinturas

Jag har hört att dom precis har anställt en ny kille på kommunhuset. Istället för att tvätta bort graffittin som dom unga ligisterna med konstant ihärdighet målar dit, så ska den nya killen måla över dom, eller på något vis omfroma målningarna så att dom bättre passar ihop med kommunens profil. Pubertala snoppar blir till höghus i en visionär stadsbild och spretiga taggar ramas in och presenteras som representanter för kreativa stadsinnevånare. Ett radikalt grepp, men det ska tydligen vara billigare än att betala dom där firmorna som med högtryckstvätt och diverse kemikalier i sitt anletes svett gnider bort målningar som efter en gedigen behandling ändå blir kvar som mörka fettfläckar på fasaden. Jag har hört att dom har funderat på att införa en ny lag som säger att alla väggar upp till två meters höjd ska bli graffitti- och affisheringsfria. Enorma ytor som bjuds ut åt stadens alla kreativa hjärnor. Husfasaderna kommer att börja skifta i färg som mänsklig hud som reagerar på sinnesstämningar, väder och tidens gång. Det kan vara lögn, men jag vet inte. Jag har hört det, att det skulle kunna vara så...

guerrilla gardening

Marken under våra fötter ska rämna. Den väldiga lervällingen på vilken staden vilar ska mättas på vatten och sakta börja flyta iväg som en jäsande surdeg. Asfalten ska krakilera och den väntande djungeln därunder ska sätta fart och bända upp sprickor i täcket av gator, slingra sig upp längs husväggar, in genom rostiga underreden och fylla parkerade fordon med fotosyntetisk science fiction. Nästan i alla fall.
Kolla in: guerrilla gardening

THE BAG THAT ENDED UP ON A BRANCH IN FRANCE